Längre ner än vad som någonsin var möjligt
hej på er !! nu sitter jag här igen klockan är något ett på dagen och jag känner att jag kanke börjar bli lite tjatig här inne om hur mycket jag älskar henne.jag får nog ta tag i mig själv och skaka om mig lite =).
sen samtidigt varför ?? jag mår som jag gör och jag känner som jag känner... det är fruktansvärt ska jag säga. en tomhet som inte går att beskriva och en saknad av henne som är fruktansvärd. allt jag bara vill är att kunna hålla henne i min famn igen. Jag vet själv att min famn kommer vara väldigt tom ett tag framåt tyvärr ( suck ).
Jag får väl försöka ta mig fram ändå. fast det är tungt,jobbigt och almänt skit. förutom när jag pratar med henne och träffar henne. Så jag får väl gilla läget som det är fast lite sömmn hade inte varit fel =) ska försöka sova i natt men vet inte hur. Löser sig i slut änden att man kollapsar eller rent av kanske kommer att må bra igen.
ingen vet det kan bara framtiden avgöra tyvärr. Men ni får ha det så bra och jag älskar er M A N // Ravenkof
