hej på er
hej på er detta är första gången jag provar på blogga vem vet jag kanske fastar i det så kallade blogg träsket.
får väl börja med att berätta lite om mig jag är en kille som är 29 år bor i skåne. jag har två uderbara barn och en underbar mamma till dem. men tyvärr så bor jag inte ihop med deras mamma längre för vi separerade.
men som sagt jag älskar henne otroligt mycket och hon är mitt allt men nu så sitter jag själv i min lägenhet kommer ha mina barn så ofta jag kan för när jag är med dem och pratar med henne så mår jag lite bättre men sen när jag lämnar dem känns det som att gå in i ett jävla mörker (tråkigt) ..... jag gråter mig till sömns varje natt på grund av allt som jag ville ha är borta en fästmö mina barn en familj men man får inte det man önskar jag hade det i åtta underbara år med henne.
det var som en dröm och de försvann precis som när man vaknar ur en dröm vem vet det kanske var en dröm i mitt patetiska liv.
när jag går och lägger mig på kvällen gråter jag för det jag har förlorat på morgonen önskar jag att det bara var en dröm och att jag vaknar upp brevid henne. men varje morgon blir jag lika besviken att det är som det är. ibland önskar man att inte vaknar upp utan får va i denna underbara värld för där är jag världens lyckligaste man med den familj jag alltid önskat mig .... men sen vaknar man upp och inser att man fortfarande är den mest ensama människa i denna värld utan någon att hålla om // Ravenkof
får väl börja med att berätta lite om mig jag är en kille som är 29 år bor i skåne. jag har två uderbara barn och en underbar mamma till dem. men tyvärr så bor jag inte ihop med deras mamma längre för vi separerade.
men som sagt jag älskar henne otroligt mycket och hon är mitt allt men nu så sitter jag själv i min lägenhet kommer ha mina barn så ofta jag kan för när jag är med dem och pratar med henne så mår jag lite bättre men sen när jag lämnar dem känns det som att gå in i ett jävla mörker (tråkigt) ..... jag gråter mig till sömns varje natt på grund av allt som jag ville ha är borta en fästmö mina barn en familj men man får inte det man önskar jag hade det i åtta underbara år med henne.
det var som en dröm och de försvann precis som när man vaknar ur en dröm vem vet det kanske var en dröm i mitt patetiska liv.
när jag går och lägger mig på kvällen gråter jag för det jag har förlorat på morgonen önskar jag att det bara var en dröm och att jag vaknar upp brevid henne. men varje morgon blir jag lika besviken att det är som det är. ibland önskar man att inte vaknar upp utan får va i denna underbara värld för där är jag världens lyckligaste man med den familj jag alltid önskat mig .... men sen vaknar man upp och inser att man fortfarande är den mest ensama människa i denna värld utan någon att hålla om // Ravenkof
Kommentarer
Trackback
