ravenkof

                        Ensam....


Ja vad ska man säga.... om detta... jävla liv man har.... att man ens orkar lägga tid på att bry sig.
det är mig ett jävla under att man inte har gått igenom golvet än. jag är hemma hos mitt ex och hennes nya kille har försöket i 3 år att försöka få henne tillbaka. utan att lyckas. sen träffar man denna underbara tjej som verkligen får en att känna glädje i allt men fick inte ens kalla henne flickvän det gör en annan kille idag känns lite som att när det kom till kritan så än en gång drog man livets stora nitlott. jag springer efter henne varje dag för att jag älskar henne men har förståt att jag kan nog springa ihjäl mig där med. varför måste verkligheten vara så hård det var nog fan inte tänkt att jag skulle vara här för jag är inte byggd för att gång på gång få känna nederlag.
känner bara tt allt bara skiter sig kvittar vad jag gör så blir snart knäpp på hel tid man försöker vara denna glad a kille men jag vet ju inte om folk skrattar bakom ryggen på mig.... gör de säkert jag är ett jävla skämt.
har bara lust att göra precis som alla andra men sen sammtidig det är inte den jag är. jag är för snäll jag är dumsnäll en jävla toffel som gör vad jag blir tillsagd för att de personer som säger det till mig ska bli glada.
hur fan ska jag motivera mig själv till att forsätta. det är en gåta som nog inte ens gud har svaret på men det får gå och vi lär ju alla märka om jag lyckas eller inte.